epedemi

Året var 1943.Charlakansfebern .härjade.Jag kommer ihåg att Mamma sa att vi inte skulle leka med svampar och höstlöv för där fanns det nog baciller!!Men jag plockade allt höstlöv iallafall och lekte affär med svampar och bär.Vi hade ett ställe nedanför huset där vi byggde en koja och släpade dit kottar barr.svampar.(inga RÖDA med vita prickar på) fina stenar Grönsåpa som vi vispade upp och låtsade att det var grädde.Men så en natt blev jag mycket sjuk..CH-febern hade drabbat mej...Jag minns när ambulansen kom och Pappa bar ner mej och hade en filt omkring mej.5.år var jag då.Jag hade fått en gul klänning som mamma hade sytt.När vi kom fram till lasarettet så fick jag bada.Badtanten slängde kläderna på golvet ,släng inte min klänning på golvet den är ju NY.Den skall rökas fick jag till svar .Jag glömmer det ALDRIG inte ens om jag blir hundra år!!Sen fick jag ligga i en konstig säng som var av stål den var vit och ful.Och så en massa andra ungar som jag inte kände.Jag saknade mina syskon som jag kunde prata med En eftermiddag kom min näst äldsta syster och stack in huvudet i dörren och sa ..Här är jag !!Då var det hennes tur att få CH.febern.Det var inte alla som blev smittade.Mamma berättade för mej senare i mitt liv att en av mina systrar så gärna ville bli sjuk så hon sprang halvnaken,barfota runt stugan flera varv .Men hon klarade sig undan sjukdomen.Några ville inte till lasarettet och gömde sig under bordet när doktorn kom på besök.Det roligaste minnet jag har från min vistelse på epedimisjukhuset var alla fina stora dockor som fanns att leka med Och sängar till dockorna .Vilken lycka!Vi gjorde sängar av skokartonger och tillverkade trasdockor och sydde dock-kläder Mamma fick inte komma och hälsa på oss hon stod på grusplanen och vi fick ropa till henne vi bodde på andra eller tredje våningen Jag vet ej hur lång tid som jag fick stanna på lasarettet men för mej var det en jätte.-jätte lång tid .En dag visade Mamma upp en docka som jag skulle få när jag kom hem.Men så besviken jag blev.Dockans hår var borta!!!Mamma sa att min syster som var ett år yngre var rädd för håret så hon hade stoppat huvudet i spisen .Mamma hejdade i sista stund men håret var bränt så det var bara att klippa bort det.Det var så roligt att komma hem .systern som var ett år äldre sprang med en kudde över huvudet och sjöng det kan inte regna här i gennomm (DIALEKT)igenom Vilka minnen...Hon var avundsjuk på mej och ville att jag skulle berätta om min sjukdom jämt så jag var så trött på hennes tjat.Om du inte berättar så tar jag din tupp och slänger bort den Hon gjorde det!!!Hon gick bakom stugan och drog tuppen i en sten så den gick i tusen bitar..Men det har hon glömt idag så snart får jag väl en färggrann porslinstupp av henne.